Här kommer ett kort inlägg för en gångs skull - er förlust kanske, jag är inte säker.
Idag är det Söndag och jag o Stoffe stack åter en gång till Oxford Street, dåligt gjort. Stoffe brände 100 pund och jag ungefär 30. Jag hittade ett par byxor, en tröja och en skjorta i min min nya favvoaffär som heter något i stil med "UNI QLO". Allt är fräsch, färgglatt, stiligt och ganska billigt faktiskt.
Efter det besökte vi Covent Garden för det ville jag jättegärna, Stoffe var lite tvär först. Det vände snabbt. Covent Garden är typ som en ständig sommarmarknad och det fanns massa mysigt stuff som man inte hittar i vanliga affärer. Stoffe sa att han förmodligen kommer smälla 100 pund där istället nästa helg, mycket möjligt tror jag.
Dessutom så har det varigt jättejobbigt att komma runt i dan. De hade stängt ner Jubilee Line vilket var den bästa linjen för oss så vi åkte runt all over the place! Ganska lite jättejobbigt faktiskt...
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och så länge jag slipper min infernaliska ryggvärk så tror jag det kommer bli riktigt jävla kul. Dessutom är jag nyfiken på hur det går mellan Tommy och Caroline (hihi).
Innan har jag sagt att jag tycker om kommentarer även om de är anonyma, jag tar tillbaka det en smula. Visst, hellre kommentarer med anonym avsändare än inga alls men en signatur skulle nog vara att föredra.
Nu ska jag vila vidare för jag kom precis hem så jag ska chilla lite, ta en budweiser och kanske se på vänner eller något. Ha det fint!
(Ps. Om min kära farmor och farfar (eller mamma/mormor) läser detta så vill jag än en gång hälsa grattis på 75 års-dagen (farmor) och grattis på morsdag (mamma, farmor o mormor). Ds.)
Då var det bloggdags igen. Senast var i onsdags antar jag så jag tar en liten re-cap.
I torsdags så hade jag min andra dag i köket, om jag inte räknar experience day. Det var verkligen en hemsk dag, fast trevlig ändå. Kökets head-chef var på mig hela tiden: -"Oh, you are so slow. You take one hour to make thirty sandwiches", det var faktiskt 34 och det tar ju faktiskt tid. Men tydligen så är det del i deras jobb att stressa de första dagarna så man får lite smak för den framtida stressen. Som Igor säger med sin ryska brytning:-"Okey, in ten minutes the clock is ten so then the stress start, yes? Don't stress now, clock is not ten yet.". Men hon var ändå jättesnäll mot mig för även om det var de första dagarna så var jag nog ändå ganska långsam. Men det var på ett uppmuntrande sätt och hon visade mig massa trix, några av dem var inte tillåtna i köket men har man bråttom så har man. Som resultat av två dagar i köket i rad så fick jag en sån otrolig ryggvärk så jag låg och klagade för mig själv i timmar och undrade över om man skulle ta och åka hem.
Igår så gick jag ut på okänt territorium. Jag hade jobbat hos Pret på Holborn viaduct och nu skulle jag börja jobba i tvillingbutiken på holborn circus. Circus har inget kök så det är enbart en kassa, fast de har en trevlig gästtoalett det har inte viaduct. Jag hämtade smörgåsar vid halv åtta vid viaduct och gick den 5 minuter långa promenaden med min Pret-vagn till circus. Där ska jag jobba framöver och jag älskar det redan :D Så igår så fick jag jobba i kassa precis som de andra där men på ett lugnare stadie. När det inte var så mycket så stod jag i kassa och lära mig men när lunchrushen kom så fick jag ta hand om produkterna (De ska alltid stå rakt, i led och längst fram så det ser proffsigt och trevligt ut. Dessutom så skulle jag re-stocka om något tog slut, sopa golvet, hjälpa kunder med frågor, torka bord, ställa i ordning stolar etc. Alla de sysslorna ingår när man står bakom kassan med men man hinner inte så bra i ruschen när alla kassor är fulla och det ändå blir kö så det uppskattades verkligen att jag tog hand om det.
Alla på det nya stället är verkligen jättesnälla, det var dem på det gamla med men det var för många för att lära känna alla direkt. En som jobbar där träffade jag på min experience day- Thomas från Nya Zeeland, han har bara jobbat där ett par dagar mer än mig så han är också ny. Vi kommer jättebra överrens redan så det känns skönt. Den assisterande managern Voicheck kommer från Polen och är också väldigt trevlig, fast han har ett väldigt kul skratt :P De andra som jobbar där är Mr. T (Jag vet XD) som är barista och dessutom Julia, Caroline och Eddie (Eddie är en tjej bara för att klargöra). Eddie hade jag med träffat tidigare för hon jobbar även i Viaduct, i köket bland annat. Självklart är de trevliga allihop men ja... ni fattar.
Klockan 17.30 så skulle det vara staff meeting för att gå igenom lite smått och gott och dessutom så gick Jennie och Francis igenom de nya mackorna och liknande som kommer till sommaren. Dessutom gick de igenom "Mystery Shopper". För er som inte vet vad det är så får jag väl förklara. På Pret så handlar allt om hög kvalité på allt (service, produkter, atmosfär etc.), allt ska vara perfekt. Därför skickar Pret ut folk som mystery shoppers för att besöka butikerna. Deras syfte är att bestämma helhetsintrycket och även personliga prestationer. Man kan få tjugo poäng och om man får det så får alla en pund extra i timmen veckan ut. Dessutom så kan "MS" dela ut "Outstanding Card" till de anställda vilket ger en basbonus på 50 pund i fickan, skattefritt. Dessutom lägger Mangerna på lite extra så som ett minimum så kan en person i en butik med tjugo poäng och som får outstanding card tjäna MINST 310 pund extra i min butik! Det är inte fel och det ska jag absolut försöka få, men först ska jag få koll på kassan sen ska jag börja bli fjantigt trevlig också.
Igår kväll var det firmafest som det är en gång i månaden och då bokar Pret en klubb och så får bara prettisar komma in. Vi var på klubben ****** (någonting). Som tur var så kom jag o Stoffe in för vi hade glömt id hemma, men alla från butikerna gick in samtidigt så det vara nemas problemas. Väl inne var det riktigt knökafullt och vi kom dit vid 7/8-tiden! Det hände inget speciellt men man smådansade med lite olika och delade någon enstaka mening med folk utan att ha stressen över sig vilket var väldigt givande tycker jag. Dessutom fick jag bättre kontakt med Caroline, Thomas, Julia och Eddie så jag tror att vi kommer ha väldigt trevligt ihop i framtiden, möjligt att Thomas och Caroline hade lite för trevligt tillsammans igår :P Dessutom när vi var ute och tog lite luft så pratade jag Julia, Jennie och Stoffe och då sa Jennie att Voicheck verkligen tyckte om mig och att han eventuellt hade funderingar på att göra mig till barista! Jag dricker ju inte ens kaffe! Vi får se hur det blir, det kunde ju vara kul kanske.
På ***** så blev det ju att man fick besöka herrarnas ett par gånger. Det fanns några pissoirer och två bås men de fungerade också som pissoirer. Ändå älskade jag den toaletten! Det kan ju tyckas märkligt men det finns anledningar. När man sen var klar så stod en anställd man inne på toan som plockade fram en tvålflaska och sprutade på ens händer och gav en papper sen när man tvättat sig. Sen fanns det en stor uppsättning med fina parfymer och hårprodukter som man kunde ta så länge man lade en liten peng på ett fat, det var välkommet från min sida. Dessutom var "mannen på toaletten" riktigt trevlig och var på jättebra humör. Jag pratade med honom senare och han tyckte det var ganska trevligt jobb förutom på vardagarna för då är det så lite folk. En sak som jag o Stoffe fastnade för var hans motto som vi lyckades höra en gång: "If you touch it, you wash 'em". Härlig typ.
När det bara var jag, Stoffe, Thomas och Caroline så hade jag blivit ett -third wheel x2. Thomas o Caroline stod o hånglade i ett hörn och Stoffe stod med en kille han spanat in på dansgolvet. Jag är glad för alla parter men det fanns inga andra kvar så jag började dra mig hemmåt. Jag lämnade stället vid halv tolv tror jag, sen blev det galet. Först så fickjag fråga mig fram som en galning för att komma till Carings Cross. Väl där tg jag kvällens sista tåg till London Bridge. Väl framme där visade det sig att det inte gick fler tåg överhuvudtaget. Vid det laget började jag leta nattbussar men det stod ju inte någonstans hur man kom till Abbey Wood så jag stannade på stationen ett par timmar och frågade: Buspersonal, turister, städpersonal, londonbor och säkert annat folk med. Den senaste jag frågade kom jag i en liten konversation med. Efter han frågade om musiken och om det fanns mycket reggae så berättade han att han brukade jamma med Bob Marley. Det är inte varje dag man stöter på folk som brukade lira med Bob. Jag fick låna hans mobil, kommer inte ihåg varför jag inte tog min och ringde ett nummer han berättade fanns där man kunde kolla upp linjer. Det visade sig att man skulle ta 47'an och sen byta men det stod inte någonstans på stationen, och jag kollade verkligen. Till slut kom Stoffe. Då hade han gått i från Cannon street efter att bussen han skulle åka med bara hade kört förbi honom. Tillsammans lyckades vi ta oss hem och var hemma vid 4, vilken natt...
Idag är det städ, tvätt och så kanske vi återvänder till Chaings cross för att gå på bio eller något i kväll. Nu ska jag hjälpa till lite till. Ha det så trevligt hemma, jag har det trevligt här!
Klockan är fem över tre London-time och jag är förvånadsvärt pigg. Jag kom precis från min första "riktiga" arbetsdag. Idag jobbade jag i köket på Holborn-Pret och det ska jag imorgon med sen ska jag börja jobba på circus-Pret, yay. Jag tänkte jag skulle få en riktigt tråkig dag men jag har haft riktigt trevligt. Började 06.30 så jag fick ta tåget vid 05.20 och därför lämna hemmet 05.05 vilket resulterar i att jag fick gå upp 04.30, trots detta så är jag nästan sugen på att ut o springa; nästan...
Jag får lite ont i ryggen av köket för arbetsbänkarna är lite för långt ner och diskbänken verkar vara gjord för dvärgar; oj sorry - "little people". Det var bestämt att jag skulle jobba i köket två dagar så jag skulle lära mig hur de olika sakerna ser ut för att underlätta jobbet vid kassan, eller the till. Precis innan jag gick så gick Francis, assisstent manager, runt och sa -till, till, till. Jag trodde han lärt sig lite svenska av Jennie för han gick runt och sade till folk att de kunde sluta. Men han påpekade bara något med kassan till någon så jag fick ett kul öga. Så idag har jag gjort massa olika mackor o baguetter. Några hjälpte jag till med, andra gjorde jag själv. Det känns jäkligt skönt att ha jobbat en hel arbetsdag, jag avskyr att inte göra någonting. Alla i köket verkar jättetrevliga och några jag trodde var nästintill otrevliga råkade jag bara få träffa under rushen förra onsdagen, nu var de mycket trevligare och hjälpte mig mycket. En sak som är jobbigt i köket är att veta vad saker heter. Jag ska in i stora kylen och leta upp mustard cress och pret prickle, vafan är det!? - tydligen är det vattenkrasse och en kul röra som är lite rödfärgad.
När jag slutade var jag på jättebra humör. När jag gick mot Canon Street train station regnade det lite och så kom little april shower på iPoden så jag visslade glatt på den allt för passade melodin, undrar om folk hörde vad det var. När jag steg av tåget här i Abbey Wood så hade jag snöat in lite på Simple Plan av allt så jag gick och lyssnade på det i den ganska kraftiga blåsten vägen till huset, ganska passande där med tycker jag. Jag är inte generellt sätt för musik av den genren för det är enligt mig bara nasal-skate rock som jag inte riktigt kan sätta målgrupp på, men jag tyckte att flera av texterna stämmer in på mig för tillfället. Den senare tiden så har jag känt igen mig själv i många delar av låtarna jag lyssnar på, jag undrar inte varför - det vet jag nog.
Igår så blev jag ledsen på en vän till mig. Jag behövde verkligen stöd just då men istället fick jag höra precis det som jag försöker att blunda för och då blev jag nästan jätteledsen, men jag är ju inte den blödiga typen som tur är. Vederbörande fick iallafall en block som jag förmodligen plockar bort rätt snart, kanske...
Nu kan jag inte komma på mer som har hänt så nu ska jag inte plocka saker ur luften mer.
Nu har jag inte skrivit på ett tag och saker har inte gått som planerat, men det är inte nödvändigtvis en dålig sak; eller kanske är det det...
Senast jag skrev, tror jag (jag skriver utan internet), så var det dagen innan min experience day och jag skulle ha en provjobbsdag på Pret, typ pryo. Vad hände där då? Jo jag om dit, väntade lite, var med på frukost möte, presenterade mig snabbt sen fick jag direkt börja jobba i köket. Köket var inte ett sånt som jag hoppats på som skulle kunna utveckla mina kulinariska färdigheter. I grund och botten gör ju Pret mackor så det man gjorde var just; mackor. Allt som skulle lagas till, bacon exempelvis, var redan lagat (lagat hos Pret och inlagt, Pret köper inte in någonting från stora fabriker etc.) så det enda man gjorde var att bre mackor, fylla dem med gott och sen packetera. Sen gjorde man nästan samma sak, några undantag, med resten av deras sortiment: wraps, sallader, baguetter och andra sorters mackor. Jag hade sett fram emot köket men det visade sig vara ett väldigt enformigt arbete som verkligen inte passade mig; varken som person eller min rygg. Stå vid en för liten arbetsbänk och tilta huvudet neråt är ett underbart recept till stel nacke visade det sig. Köket var verkligen inget för mig...
Sen fick jag jobba i butik. Det är nästan en lögn att säga att jag jobbade i butiken för jag fick göra en syssla som arbetarna gör när det inte är någon kö, det som ses som ens sysslor. Jag fick hålla utkik efter bord som skulle torkas, re-stocka varor i butiken och se till att produktera står nätt och fint längst fram i hyllorna. Hur slutade då dagen? Jo, en utvärdering med managern där han sa att 2/5 inte tyckte jag skulle jobba där; medarbetarna får rösta. Jag förstår verkligen inte det för jag var jättetrevlig mot allt och alla och gjorde alla sysslor jag blev ombed om och bad om väldigt entusiastiskt. Jag undrar om ryssen hade något med det att göra; Ivor trodde jag var spion för Pret för att jag hade bättre engelska än honom, kul kille. Så jag fick inte jobbet men det gjorde inte så mycket. Det gav mig några lediga dagar och jag började fundera över att åka hem men de planerna har jag kommit över. Jag funderade i banorna: "Att jobba i köket på Pret för att utveckla sin engelska är som att komma till Rosengård för att lära sig svenska". I för sig så har jag lärt mig mycket engelska under veckan jag varit här genom att bara betala för mat och frågat folk om vägen, man lär sig nog mest genom att bara höra folk omkring en prata.
Dagarna som följde så tog jag sovmorgon, sen frukost och sen så fixade jag o Stoffe kvällsmat och såg på alla Alien-filmerna, de var riktigt bra; det trodde jag inte. Inget speciellt hände då. Sen kom helgen. Fasen vilken underbar helg jag haft och det behövdes, jag har verkligen saker jag behöver glömma. Let's recap the events of the weekend.
Lördag:
Sovmorgon, varför låta bli? ;) Och sen blev det frukost och lagom chill medans vi väntade på levernas. Jennie hade beställt matvaror genom internet som vi fick ta emot, underbart system. Efter det ville vi sticka ut på stan. Vi velade mellan Oxford street och Camden men Camden skulle ta så mycket längre tid tydligen så vi drog till Oxford. Oj vilken överraskning vi hade framför oss. När vi kom upp från tunnelbanan så möttes vi av stora folkmassor på en avspärrad gata. Senare fick vi reda på att det var ett årligt evenemang. Vi vet fortfarande inte vilket sammanhang det var men det var massa kul saker och lite fler mindre kul saker. Vi gick omkring på det olika evenemangen: Natt på museum 2, Hannah Montana, Halvnakna män som lät sig bli fotade med glada små flickor. Jag hade med min kamera så jag o Stoffe funderade på att göra samma sak bredvid bara för att jävlas; det blev inte av. Förrutom det hände inget speciellt. Vi handlade, snackade med lite kul folk och hade allmänt trevligt. Avslutade vistelsen på det mest stressiga McDonalds jag någonsin sett. Väl hemma avslutade vi dagen med en trevlig pastarätt och Alien: resurrection.
Söndag:
Ja vi sov ganska länge idag med men inte på något sätt så länge att det fördärvade dagen. Sen tog vi en typical english breakfast; flingor. Jag hade sagt tidigare att jag ville se en park så vi beslutade att sticka till Hyde Park, bra beslut. När vi steg av tunnelbanan så började vi leta efter någonting att äta men vi märkte snabbt att vi var i ett ganska snobbigt shoppingområde så vi fick leta länge efter något att äta överhuvudtaget. Helt plötsligt när vi går där och letar efter en till donken eller Subway och så helt plötsligt... Oj! Här var ju Harrods (?!). Vi visste redan innan vi gick in att vi inte skulle ha råd att köpa någonting som vi hittade där inne men det är ju en upplevelse, btw så hittade vi en massa gott, snyggt och kul. Efter att gått vilse där i en tjugo minuter fick vi nog och lämnade Harrods för att hitta ett matställe.
Till slut hittade vi ett donken och tog en repris på gårdagens mål mat. Efter det gick vi tillbaka till parkingången och gick in. Väl i parken tog vi det bara lugnt och fotade en massa. Vi tittade på vad folk gjorde, chillade i gräset och allmänt tittade överallt i parken. Okej inte överallt för den parken är HUGE! Till slut kom vi till andra sidan och där såg vi en massa plakat om "Jesus blood" etc. och någon över-engagerad gubbe som pratade till folkmassa från en upphöjning, det var väldigt år 20 e.Kr. Mellan plakaten och talaren stod några tjejer med kartongskyltar där det stod "Free Hugs". Jag som är väldigt emot folkhetsare och visning av religion på det sätt som mannen höll på med vill inte kramas för jag tänkte att de hade med varann o göra men Stoffe övertygade mig och så tog han en bild. Jag började prata lite med tjejen som jag kramade och frågade vad som hände och om hon hade med mannen och göra, det hade hon inte. Strax efter det kom Stoffe och fick en kram han med och så jag till honom på svenska att kramisarna inte hade något med Jusuiterna å göra, då blev jag och Stoffe riktigt skrämda. -"Nämen oj (!) är ni svenskar!" utbrast vår kramare. Det visade sig efter ett trevligt samtal att hon hette Matilda och jobbade som Au Pair och hade gjort det sen Augusti. Hon bodde i nordöstra London och vi bor i Sydöstra så vi bestämde att vi tre fick ha en Svensk-Date, inte mina ord. Så vi får höra av oss i veckan om vi ska hitta på något i nästa helg.
Vi beslutade för att se vad som fanns utanför parken på denna sidan och gick vidare. Efter några minuter så såg vi en bekant banderoll som hängde över gatan. Vi var tillbaka på Oxford Street där Night at the museum 2 reklamen täckte gatorna. Det visade sig att det "lilla" grönområde vi åt hamburgarna i dagen innnan var början på Hyde Park, det var bara en liten gata i mellan, oj. Efter en lång dag i parken och solen så behövde i dricka och glass så vi gick in i en Sainsbury och köpte det. Sen ville Stoffe ha en tändare och det enda stället som inte hade jättelång kö var en "London Souvenirs" så han fick en tändare med Union Jack på. Lite senare kom vi in i en het diskussion medans vi letade efter en annan ingång till parken. Vad vi pratade om är idag lite luddigt men det vad nåt om vad vi hade och till slut utbrast iallafall Stoffe:"Jag har till och med en UK-tändare!" och håller på sin tändare tydligt med utsträckt arm. Precis då kommer en man och utbrister tillbaka: "Oh, you have a lighter!" Och tänder sin cigarett som han satt i munnen bara sekunderna innan. Det tog oss lite på sängen, kul var det.
På det hela var söndag, igår, en riktig Oj!-dag och på det hela mycket trevlig, precis om lördagen. Så det var tillsammans en underbar helg. Vad är då det värsta med helger, de tar slut. Som tur var så är det idag en "Bank Holiday" så Christofer har betald ledighet och jag är bara plain arbetslös :P Jennie kommer tillbaka ikväll efter att ha varit på bröllop i helgen och då ska vi snacka om ett jobb på ett annat Pret-ställe där jag tror det kommer bli riktigt trevligt. Nu ska jag vila ryggen för jag sitter i soffan och skriver och det gör ont.
Underbart med kommentarer. Jag ska börja blogga mer när vi får stabilare internet. Routern här fjantar sig så vi har bara en nätverkssladd och Stoffe är lite mer internet-junkie än vad jag är så jag snor inte sladden så ofta. Jag har inget emot anonyma kommentarer men antingen gjorde den senaste anonyma mig glad, väldigt glad eller förvirrad; väldigt svårt att veta. Det löser sig nog. Nu ska jag ut och njuta av solen!
To whom it may concern. I have started to think in a way that might make it possible to honor our agreement but I can't guarantee the outcome when deadline arrives. I just hope the status of both parties are the same and we both can come to an understanding. Even with this said I think the subject may have to be discussed further in person and through non verbal options.
** Senare ändring **
I may have been faulty. For the moment my conditions have changed.
Idag har jag gjort en massa! Jag har varit på intervju, klurat ut en massa kopplingar mellan tåg/tunnelbana, fixat prövodag imorgon och öppnat ett bankkonto. Intevjun gick bra, vet inte vad jag ska säga - han frågade saker och jag svarade. Prövodagen imorn börjar 6.30 så jag måste tydligen ta någon buss från London Bridge och jag har tre minuter på mig, hoppas det löser sig. Imorgon så ska jag då jobba ett antal timmar på olika ställen i butiken och sen så kommer de som är anställda där få rösta om de tycker jag kan få vara kvar där, jag får vara sådär äckligt trevlig imorgon då ;)
Bankkontot tog 45 minuter och var inte särskilt kul. Det enda roliga var att portugisen som hjälpte mig såg ut som en Akke-kopia (inte Åkerlund) och han kunde säga tack o köttbulle för han hade släkt i Göteborg.
Jag har blivit jätte-gitarrsugen. Jag tror att jag är sådan, när jag inte kan göra något så vill jag det mycket mer. Undrar om det finns Bungee-jump någonstans i London :/
Nej nu ska jag vila, kanske måste jag ta tåget fram och tillbaka vid halv sju-tiden bara för att kolla vart busen går imorn.
Jag är verkligen riktigt spänd över morgondagen, well well. Ha det så fint där hemma.
Nu borde jag skriva ett monsterinlägg, verkligen. Det har hänt så mycket i mitt liv de senaste dagarna inom kategorierna personlig utveckling, kärlek och syn på livet. Däremot vet jag inte om jag orkar att skriva en massa för jag är ganska trött, oh jag har ändå inte gjort någonting. Vi kan ju börja med idag och jobba oss bakåt.
(För er som inte vet det så är jag i London nu...) Jag och Stoffe kunde sova ut någorlunda för hans pass började inte förrän tio. Vi gick upp vid någon-gång och gick till affären och köpte flingor sen åt vi dem, duschade och lämnade huset. Redan idag skulle jag på en arbetsintervju på ett Pret-a-manager men Jennie(Min Mac's ordlista gillar inte ordet Jennie xd), Stoffes syster, ringde innan vi lämnade huset och sa att det inte skulle bli av. Jag följde ändå med Stoffe för att få en titt på staden och förbindelserna Abbey Wood-jobb. Jag har pendlat en halvtimme i nästan ett läsår men en timme var klart skillnad. Dit gick bra men när jag åkte hem själv senare så saknade jag verkligen min iPod, nära att somna och missa stationen. Anyway, väl inne i stan så tog det ett tag å gå. Pret-stället jag kommer jobba på ligger närmre (det pendlar tydligen mellan två stycken men båda är närmre än stoffes) än Stoffes Pret. Vi tog oss till Stoffes jobb på minuten genom att gå lite omvägar inom jude-distrikten. För er som sett "Snatch" och kommer ihåg den judiska juvelförsäljaren så vet ni var jag menar. Efter det tänkte jag ta ett snabbsnack med Jennie på hennes Pret men hon var inte inne och kom inte under tiden jag tog mig en jättefräsch sandwich, en morotskaka och en rabarberdricka. Efter det tog jag mig hem, en prestation bara det tycker jag :/
Vad är då första intrycken. Pret verkar vara jättetrevligt med underbara människor, det finns ju alltid undantag, men jag undrar verkligen hur det kommer bli. Jag har aldrig verkligen jobbat innan och hoppa in i en kedja som står för så mycket som Pret gör kan bli svårt: Maten, service, snabbhet. Jag kommer inte ihåg mer men Stoffe nämnde 7 gyllene regler för både kök och butik. Vi får helt enkelt se hur det går.
London i övrigt då? Jo, jag bor i ett kvarter jag inte vet något om men det verkar ju charmigt och jag verkar inte ha problem med språket ännu men det kommer nog sen när folk med riktigt konstiga dialekter ska beställa 4 specialkaffe på pret. När det händer tar jag på mig en ful min och säger No Habla Ingles, kanske. Jennie och Marcos hus verkar/är trevligt men jag har såklart inte hemmastadd ännu. Just nu är jag ensam hemma, jag fick husnyckeln av Stoffe när jag lämnade honom. När Jennie kommer hem sen skulle hon städa så då tänkte jag hjälpa till med det så man får reda på vart saker finns någonstans.
Tankar. Bara efter idag, och då har jag inte jobbat så känner jag att det är mycket möjligt att jag inte stannar så länge som jag tänkt mig. Jag ville ju inte hit för att stressa. Detta är bara ett intryck från första dagen hemmifrån så det kan nog vara lite hemsjuka redan. Men jag har sagt till mig själv att jag absolut ska stanna två veckor så att jag ger det en ärlig chans och tjänar in lite av pengarna som jag lade på resan hit. På tal om pengar; jag gillar verkligen inte systemet där en dollar/euro/pund är ungefär lika mycket som 10 kr. Det är mycket bättre som vi ar det i Sverige. Jag hatar mynt!
Igår så var det resdag. Jag skulle åka vid två men jag tog tåget en timme tidigare för jag skulle in till Kristianstad och hämta mina glasögon som hade kommit :D Jag reste min mina Trek-glas som jag tror jag ska börja kalla dem men jag är fortfarande inte van vid dem; varken hur jag ser ut eller hur jag ser ut. Annars gick resan bara fint, inga komplikationer, bara en massa träsmak i röven. Det var mysigt att flyga, det var ett tag sen senast och det är alltid en nyttigt att klura ut hur något fungerar; såsom Kastrup.
I lördags hade jag min första husfest ever! Det var inget stort men jag fick huset för mig själv och min närmsta vänner kom. Det bjöds på bål och en mördar-god fransk chokladtårta som uppskattades mycket. Det hände inget speciellt på festen; folk drack (inte söp ;)), pratade minnen, spelade lite Lips (singstar typ) och allmänt trivdes i den mysiga stämmningen. Men det förekom en sak på min fest som mycket möjligt aldrig hänt på en fest förut... Jag fick majsstärkelse i present(Vi firade min födelsedag och avsked). Hur kul kan det vara då tänker ni. För att svara på den frågan med festfolkets reaktion: jättekul. Som det visade sig så kan man blanda majsstärkelse med vatten för att skapa en (stoppa mig om jag har fel-) icke-iotonisk-vätska som var som vatten om man "rörde" vid den men blev stenård om man slog med näven eller knackade hårt. Jag måste erkänna att jag tyckte det var kul, många på festen med (Emelie speciellt?) men särskilt Robin o Jacob som köpte mjölet tyckte det var riktigt kul.
Nu blir det allmänt om Niklas, yay!
Vad händer i höst? Jag ska börja läsa i Lund, om jag kommer in med det gör jag nog. Jag ska kolla upp ett spår jag fått angående lägenhet nu i dagarna men annars planerar jag att bo hos kusinerna i Lomma så jag kommer in i bosystemet, de har sagt att det är okej.
Vad händer i sommar? DÄR har jag ingen aning. Det beror helt och hållet på hur jag finner London. Jag kan som sagt sticka om två veckor eller så blir det den planerade tiden 2-3 månader. Är jag kvar så kommer jag nog hem till ett scoutevenemang i Stockholm och/eller familjens båtsemester.
Annars? Jag är i en sjuk situation som jag inte gillar det mesta. Dessutom så vill jag inte prata om den men jag vill det ändå. Dessutom på dessutom vill jag inte blogga om den. Men jag ser min blogg som ett sätt att dumpa emotionell crap på folk utan att de märker det. Det är lite trevligare än att sitta och tjata, tjata, tjata på Stoffe om hur dåligt jag mår. Men jag ska poängtera att jag mår inte dåligt. Jag mår egentligen bättreän någonsin men samtidigt så jävla kasst. Jag är bensäker på att Hugh Grant fäller en lämplig replik i filmen Nothing Hill. Bara en fråga som inte aaalls har med sambandet att göra. Är två år verkligen så länge? Lever jag tills jag blir åttio så är det 2,5 procent av mitt liv så jo, kanske. Men den som väntar på något gott... Där brukar jag alltid avsluta med -väntar alltid på Niklas, i detta fallet är så inte fallet.
Nu ska jag nog inte skriva mer. Det blev nog ett rätt rejält monsterinlägg ändå. Förmodligen kommer ingen läsa det för att de tänker: Usch, text! Men det skiter väl jag i. Jag vill bara skriva av mig ;)
Ha det så bra i Svea rike så ska jag ge Britannia en chans.
Dagen efter min födelsedag. Igår var en jättetrevlig dag till 95% så jag är mycket glad med reusltatet. Jag fick ifs städa länge innan släktkalaset så jag var lite trött när folk kommit. Jag fick förvånansvärt trevliga saker och de var inget av det jag önskat mig. Bara några av grejerna var snygga handukar, kort-etui och presentkort på Cervera (jag vet precis vad jag ska köpa). Släkten kom vid fem-ish och vi började snart efter det och vilken mat sen. Riktigt fina karrékotletter, flera liter supergod barbecue-sås, potatisgratäng gjord på gorgonzola-ost och en smaskig sallad. Gästerna var mer än belåtna. Efter maten var det bara lite mingel o fika spritt över huset och inget speciellt hände, som vanligt ;)
Jag vet inte om alla vet detta, farmor o farfar gjorde inte det XD, men jag ska flytta till London den 18maj och tiden tills dess har jag faktiskt ganska mycket för mig så jag har en händelsrik vecka framför mig och efter det ett par händelserika månader i London och efter det 5 händelserika år i Lund på LTH. Jag har redan börjat leta lägenheter och boende för på kalaset fick jag höra att studenter tydligen brukar tälta för de har inga boplatser så jag letar febrilt. Jag ringde till en kvinna idag som har en lägenhet som kan passa bra. Jag kommer förmodligen dela lägenhet på något sätt med Christoffer, en god vän till mig. Först tyckte jag det var lite dyrt med 3o4 i månaden men enligt Cornelia som bor där så är det absolut billigaste man kan hitta 3000. Vi får se hur det blir.
Angående rubriken så var det bara en sak Petra sa på msn när jag skulle hänga tvätt, tyckte det lät kul helt enkelt. Och spinner man vidare på det så kan jag ta det som att Tiger är ett smeknamn på mig; detta antar jag på helt egen hand XD Det ska bli kul och se hur många olika namn man kommer få den närmsta tiden. Under BTH-tiden fick jag Silver av Robin vid ett tillfälle och nu Tiger. Tänk bara namnen jag kommer få i England och i Lund även om det förmodligen bara kommer bli typ Nick i England, men ändå.
Nu ska jag hitta på annat och checka av punkter på min inför-London-lista som jag gjort, kanske ska jag leka lite med Nalle-puh mitt nya namn till ära; eller inte... Anyways, ha de'!
Här sitter jag och bloggar. Visst tycker jag att det är trevligt men jag gör det klockan halv tio på en fredag. Jag kunde varit iväg på en jättetrevlig, liten fest men jag tänkte: "Detta kan bli den sista fredagen med mor o far, jag kanske skulle ta och spendera den med dem"- För er som inte vet om det så sticker jag till London den 19 maj för att jobba och leva engelskt ett tag - Så jag stannade hemma. Sen gick det utför. Jag blev på dåligt humör pga *privat* och sen fick jag o mamma äta på egen hand, pappa körde Johan till Kallinge. Sen var det bara skit på tv'n och tv är en stor det i vår familjs liv - nej det är inte sorgligt, vi har våra anledningar. Det blev bara så att helt plötsligt gick mitt humör från "Jippie Jippie jag ska åka till London och ha übertrevligt" till "Usch, här sitter jag och bloggor och är ledsen, trots att jag fyller år imorn"
Japp, imorn fyller jag år och det ska jag fira med att släkten kommer hit precis som vi gör i vår familj. Det tror jag kommer få mig på bra humör, jag gillar min släkt :¬)
Det är nästan otroligt hur mycket jag är nere för tillfället. (Bara så ni vet så har jag varit superpepp o glad i en vecka så jag håller inte på att bli heltidsdeprimerad) Jag skulle verkligen vilja prata ut hos någon men det finns ingen i min vänskapskrets som jag verkligen kan prata med, eller jo kanske någon och jag vet vilken/vilka jag menar. Men jag vill inte dumpa saker på dem för det är inte något jag gör. Fast jag håller allt inne för mycket så snart gör jag nog det som vi trodde P skulle göra på studenten, för er som inte vet så säger jag bara; -Columbine. Så, terapehft (HUR FAN STAVAS DET EGENTLIGEN) sökes, men jag reserverar mig rätten att inte välja just dig. Ska försöka med en anonym variant som jag tar ifrån South Park som jag(/dem?) kallar "marghblarg".
Jag är så marghblarg nu för jag har sådana marghblarg inför marghblarg och vet inte riktigt marghblarg jag ska marghblarg. Jag är helt marghblarg i iallfall marghblarg marghblarg. marghblarg är båda helt marghblarg men jag marghblarg inte vad jag ska marghblarg. Jag måste marghblarg att jag marghblarg marghblarg lite mer men jag kan inte marghblarg det. Dessutom marghblarg jag mig inför marghblarg i marghblarg och marghblarg. Tänk om jag inte marghblarg eller om jag marghblarg fel. Får hoppas på det marghblarg men jag tror jag måste ta fler marghblarg, fast marghblarg är ju marghblarg att marghblarg. Jag ska marghblarg hålla marghblarg uppe men ja, vi får marghblarg
Det var fådär fjantigt anonymt så jag nästan mår illa men jag känner mig inte till ro att ta bort marghblarg'en. Ja ja, nu ska jag se om jag kan hitta på något mer kreativt och mindre fåordigt. MarghBlargh på er!
Av någon jävla anledning så känner jag mig nere. Jag har haft en underar vecka. Bra dag igår och bra dag idag. Men av någon outgrundlig anledning så känner jag mig så besviken på så många sätt; både händelser och hur mitt liv ser ut. (Nej detta är ingen stor grej som ni behöver oroa er för mig) Det är bara som sagt massa små saker som gör att jag känner mig lite nere. Vissa vet jag varför andra är bara strange. Nu gör jag något som brukar pigga upp mig men ine ens det hjälper så nu ska jag nog se på scrubs om det är på tv o sen gå o lägga mig. Här är projektet som vi jobbat med. Jag är nöjd med resultatet men för le för att pitcha och förklara saker om den.
