Yokko

   (För er som inte vet det så är jag i London nu...) Jag och Stoffe kunde sova ut någorlunda för hans pass började inte förrän tio. Vi gick upp vid någon-gång och gick till affären och köpte flingor sen åt vi dem, duschade och lämnade huset. Redan idag skulle jag på en arbetsintervju på ett Pret-a-manager men Jennie(Min Mac's ordlista gillar inte ordet Jennie xd), Stoffes syster, ringde innan vi lämnade huset och sa att det inte skulle bli av. Jag följde ändå med Stoffe för att få en titt på staden och förbindelserna Abbey Wood-jobb. Jag har pendlat en halvtimme i nästan ett läsår men en timme var klart skillnad. Dit gick bra men när jag åkte hem själv senare så saknade jag verkligen min iPod, nära att somna och missa stationen. Anyway, väl inne i stan så tog det ett tag å gå. Pret-stället jag kommer jobba på ligger närmre (det pendlar tydligen mellan två stycken men båda är närmre än stoffes) än Stoffes Pret. Vi tog oss till Stoffes jobb på minuten genom att gå lite omvägar inom jude-distrikten. För er som sett "Snatch" och kommer ihåg den judiska juvelförsäljaren så vet ni var jag menar. Efter det tänkte jag ta ett snabbsnack med Jennie på hennes Pret men hon var inte inne och kom inte under tiden jag tog mig en jättefräsch  sandwich, en morotskaka och en rabarberdricka. Efter det tog jag mig hem, en prestation bara det tycker jag :/

   Vad är då första intrycken. Pret verkar vara jättetrevligt med underbara människor, det finns ju alltid undantag, men jag undrar verkligen hur det kommer bli. Jag har aldrig verkligen jobbat innan och hoppa in i en kedja som står för så mycket som Pret gör kan bli svårt: Maten, service, snabbhet. Jag kommer inte ihåg mer men Stoffe nämnde 7 gyllene regler för både kök och butik. Vi får helt enkelt se hur det går.

   London i övrigt då? Jo, jag bor i ett kvarter jag inte vet något om men det verkar ju charmigt och jag verkar inte ha problem med språket ännu men det kommer nog sen när folk med riktigt konstiga dialekter ska beställa 4 specialkaffe på pret. När det händer tar jag på mig en ful min och säger No Habla Ingles, kanske. Jennie och Marcos hus verkar/är trevligt men jag har såklart inte hemmastadd ännu. Just nu är jag ensam hemma, jag fick husnyckeln av Stoffe när jag lämnade honom. När Jennie kommer hem sen skulle hon städa så då tänkte jag hjälpa till med det så man får reda på vart saker finns någonstans.

   Tankar. Bara efter idag, och då har jag inte jobbat så känner jag att det är mycket möjligt att jag inte stannar så länge som jag tänkt mig. Jag ville ju inte hit för att stressa. Detta är bara ett intryck från första dagen hemmifrån så det kan nog vara lite hemsjuka redan. Men jag har sagt till mig själv att jag absolut ska stanna två veckor så att jag ger det en ärlig chans och tjänar in lite av pengarna som jag lade på resan hit. På tal om pengar; jag gillar verkligen inte systemet där en dollar/euro/pund är ungefär lika mycket som 10 kr. Det är mycket bättre som vi ar det i Sverige. Jag hatar mynt!

   Igår så var det resdag. Jag skulle åka vid två men jag tog tåget en timme tidigare för jag skulle in till Kristianstad och hämta mina glasögon som hade kommit :D Jag reste min mina Trek-glas som jag tror jag ska börja kalla dem men jag är fortfarande inte van vid dem; varken hur jag ser ut eller hur jag ser ut.  Annars gick resan bara fint, inga komplikationer, bara en massa träsmak i röven. Det var mysigt att flyga, det var ett tag sen senast och det är alltid en nyttigt att klura ut hur något fungerar; såsom Kastrup.

I lördags hade jag min första husfest ever! Det var inget stort men jag fick huset för mig själv och min närmsta vänner kom. Det bjöds på bål och en mördar-god fransk chokladtårta som uppskattades mycket. Det hände inget speciellt på festen; folk drack (inte söp ;)), pratade minnen, spelade lite Lips (singstar typ) och allmänt trivdes i den mysiga stämmningen. Men det förekom en sak på min fest som mycket möjligt aldrig hänt på en fest förut... Jag fick majsstärkelse i present(Vi firade min födelsedag och avsked). Hur kul kan det vara då tänker ni. För att svara på den frågan med festfolkets reaktion: jättekul. Som det visade sig så kan man blanda majsstärkelse med vatten för att skapa en (stoppa mig om jag har fel-) icke-iotonisk-vätska som var som vatten om man "rörde" vid den men blev stenård om man slog med näven eller knackade hårt. Jag måste erkänna att jag tyckte det var kul, många på festen med (Emelie speciellt?) men särskilt Robin o Jacob som köpte mjölet tyckte det var riktigt kul.

Nu blir det allmänt om Niklas, yay!

   Vad händer i höst? Jag ska börja läsa i Lund, om jag kommer in med det gör jag nog. Jag ska kolla upp ett spår jag fått angående lägenhet nu i dagarna men annars planerar jag att bo hos kusinerna i Lomma så jag kommer in i bosystemet, de har sagt att det är okej.

   Vad händer i sommar? DÄR har jag ingen aning. Det beror helt och hållet på hur jag finner London. Jag kan som sagt sticka om två veckor eller så blir det den planerade tiden 2-3 månader. Är jag kvar så kommer jag nog hem till ett scoutevenemang i Stockholm och/eller familjens båtsemester.

   Annars? Jag är i en sjuk situation som jag inte gillar det mesta. Dessutom så vill jag inte prata om den men jag vill det ändå. Dessutom på dessutom vill jag inte blogga om den. Men jag ser min blogg som ett sätt att dumpa emotionell crap på folk utan att de märker det. Det är lite trevligare än att sitta och tjata, tjata, tjata på Stoffe om hur dåligt jag mår. Men jag ska poängtera att jag mår inte dåligt. Jag mår egentligen bättreän någonsin men samtidigt så jävla kasst. Jag är bensäker på att Hugh Grant fäller en lämplig replik i filmen Nothing Hill. Bara en fråga som inte aaalls har med sambandet att göra. Är två år verkligen så länge? Lever jag tills jag blir åttio så är det 2,5 procent av mitt liv så jo, kanske. Men den som väntar på något gott... Där brukar jag alltid avsluta med -väntar alltid på Niklas, i detta fallet är så inte fallet.

Nu ska jag nog inte skriva mer. Det blev nog ett rätt rejält monsterinlägg ändå. Förmodligen kommer ingen läsa det för att de tänker: Usch, text! Men det skiter väl jag i. Jag vill bara skriva av mig ;)

   Ha det så bra i Svea rike så ska jag ge Britannia en chans.