Yokko

Här sitter jag och bloggar. Visst tycker jag att det är trevligt men jag gör det klockan halv tio på en fredag. Jag kunde varit iväg på en jättetrevlig, liten fest men jag tänkte: "Detta kan bli den sista fredagen med mor o far, jag kanske skulle ta och spendera den med dem"-
           För er som inte vet om det så sticker jag till London den 19 maj för att jobba och leva engelskt ett tag
- Så jag stannade hemma. Sen gick det utför. Jag blev på dåligt humör pga *privat* och sen fick jag o mamma äta på egen hand, pappa körde Johan till Kallinge. Sen var det bara skit på tv'n och tv är en stor det i vår familjs liv - nej det är inte sorgligt, vi har våra anledningar.
Det blev bara så att helt plötsligt gick mitt humör från "Jippie Jippie jag ska åka till London och ha übertrevligt" till "Usch, här sitter jag och bloggor och är ledsen, trots att jag fyller år imorn"

   Japp, imorn fyller jag år och det ska jag fira med att släkten kommer hit precis som vi gör i vår familj. Det tror jag kommer få mig på bra humör, jag gillar min släkt :¬)

   Det är nästan otroligt hur mycket jag är nere för tillfället. (Bara så ni vet så har jag varit superpepp o glad i en vecka så jag håller inte på att bli heltidsdeprimerad) Jag skulle verkligen vilja prata ut hos någon men det finns ingen i min vänskapskrets som jag verkligen kan prata med, eller jo kanske någon och jag vet vilken/vilka jag menar. Men jag vill inte dumpa saker på dem för det är inte något jag gör. Fast jag håller allt inne för mycket så snart gör jag nog det som vi trodde P skulle göra på studenten, för er som inte vet så säger jag bara; -Columbine. Så, terapehft (HUR FAN STAVAS DET EGENTLIGEN) sökes, men jag reserverar mig rätten att inte välja just dig.
  Ska försöka med en anonym variant som jag tar ifrån South Park som jag(/dem?) kallar "marghblarg".