Yokko

Nu har jag inte bloggat på skitlänge igen och jag tror inte direkt att detta kommer bli något särskilt kul inlägg. Det beror mest på att jag inte uppfattar mig som en särskilt kul person på sistone. Det kan vara så att jag bara har varit väldigt emo de senaste dagarna eller så men jag märker att jag verkligen inte varit på bra humör. Och innan det så märkte jag också hur farsligt tyst jag har blivit.
Jag vet mycket väl en av anledningarna till att jag är som jag är nu (tror jag i alla fall) och en till borde nog vara att jag har så mycket som händer runt omkring. Jag känner att det börjar bli lite väl mycket. Även om jag inte får ett dugg gjort när jag är ensam hemma själv så känner jag att jag måste vara hemma mycket oftare. Jag kom hem lite småfull igår kväll och skrev ner en lista på saker jag borde och inte borde göra. Vissa (en?) saker var orimmliga, under omständigheterna som råder, andra hade en poäng. Om inte det så skulle de i alla fall vara nyttiga och leva efter; även de(n) omrimliga punkten på listan.

Jag ska i alla fall från o med nu försöka aktivera mig på nya sätt och leva hälsosammare. Dessutom ska jag försöka neutralisera det kryptonit jag funnit. Just det kryptonit som gjort mig till en tråkig, tyst bakgrundsfigur. Jag tror det finns goda möjligheter till att bli av med dess effekter, i alla fall tillfälligt tills en mer permanent lösning visar sig.

Så, där har ni ett väldigt grått blogginlägg från en nu väldigt grå person. Sorgligt men sant. I vilket fall ska jag vara glad imorgon, det är ju alltid bra o vara glad - även om man inte trivs riktigt med det.
usch va emo allt blev nu, bäst o göra lite varm choklad.

Moj moj!