Yokko

Jag skriver inte så ofta för det händer sällan något roligt. Jag är antingen för trött från skolan eller sitter i skolan. Är det inte skola så är det helg och då vilar jag. Så varför ska jag skriva nu helt plötsligt? Jo för jag har äntligen gjort något :D
   Jag började veckan med lite uppladdning genom att ta mig lite ledigt från skolan. Missade nog inte så mycket. Så mån-ons tog jag det lugnt hemma. Inget hände såklart så vi hoppar till det smaskiga ;)

   Torsdag morgon. Efter en stadig frukost får jag skjuts av min pappa ner till stationen. Med en stor rycksäck på, you guessed it, ryggen gjorde jag mig redo för min weekend-trip. Sölvesborg - Hässleholm; det roligaste som hände var att jag inte fick i mina hörlurar på första försöket, så kul var det. Vänta i hässleholm. Är lite på edge inför tågbyten och tider som ska hållas och väntar därför ett bra tag på tåget ute i kylan istället för på de sköna bänkarna inne i värmen. Från Hässleholm går mitt X2k-tåg mot Kidnapparsyndromens huvudstad, och Sveriges med för den delen. Jag avskyr, hatar, föraktar och det mesta negativa man kan säga om något på svenska (ni vill inte att jag ska dra mina engelska och tyska ord med ;)) om X2k's fåtöljer. De är till för långa tågfärder! Kan de inte då har några någorlunda sköna fåtöljer som man inte får träsmak i röven och blir viagra-stel i nacken av!? Jag lyckades uthärda hela resan mha min trogna iPod och mitt stickandes (fodral till podden).
   På vingliga ben stiger jag ut på centralstationen och letar efter vänliga själar som kan visa vägen mot T-centralen. Efter ett telefonsamtal med Petra så går jag med bestämda ben mot tunnelbane-spåren. Bestämdheten försvann lika fort som den kom för jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen, där fick jag ta hjälp av ännu en vänlig själ. På egen hand tog jag mig en bit söder om T-C och lämnar in min xbox på ett ställe som skulle fixa med den och medans jag väntar går jag tillbaka till närmsta t-station som jag kom ifrån och efter lite letandet ser jag en lila slinga och ett leende. Efter ett kärt återseende av Petra började vi gå omkring och prata om det mesta medans vi väntar på min box. Vi snackade om en massa trevliga saker som jag inte kommer skriva här XD.
   Efter 40 minuter av trevligt sällskap så hämtar jag min box och tjänar 200 spänn pga av en förvirrad anställd :D Efter mitt uppdrag så tog vi oss till... någonstans i Stockholm till en SUBWAY, fy tjivens vad jag gillar SUBWAY; gott o billigt. Sprängfyllda orkade vi inte gå längre än 30 meter därifrån där vi gick in på det högt rekommenderade caféet fåtöljen; de slog SJ's by-far. Här stannar vi i mer än en timme och njuter av våra chokladkakor, äppelpajer och det trevliga sällskapet. Jag tror aldrig jag smakat en så godchokladkaka, Niklas rekommenderar!
   Med runda magar banar vi väg mot nästa t-banestation och nästa destination. På plats sluts trion samman när David möter oss vid rulltrappans slut. Efter en en trevlig och inte för lång bussfärd anländer vi ett stenkast ifrån Bruce-residensen. Efter ett kärt mottagande från Bruce-familjens medlemmar så känner jag mig genast som hemma; mitt andra hem XD. Obviously så snackar vi mest så det förekommer inte som om vi gör så mycket men jag kan garantera att varje ögonblick bara gjorde mig lyckligare o lyckligare ;) David var tvungen att ta hand om lite småscouter så jag o Petra mysade till oss och tittade på Spirited Away, mysig film; och som alla filmer förhöjer sällskap känslan.
Kommer inte ihåg vad mer i gjorde i torsdags så det får vara.
   JA! Nu har jag använt fjantigt många ord som kärt, angenämt och så vidare men jag vill bara understryka hur jävla skönt o trevligt jag haft det.
      Fortsättning följer...