Yokko

Kommer inte ihåg när jag skrev på bloggen senast men det kan inte varit så längesen. Mycket har iallafall hänt sen sist. Äntligen har jag blivit färdig med min låt. Den är äntligen inspelad och jag har fått mycket hjälp av min kusin Alexander. Själv tycker jag den är mycket bra och det tycker min underbara feedback-källa också ;) Nu är det bara projektrapport som jag inte tror kommer vara så svårt för jag har fåt tag på en mall över ett arbete som liknar mitt så jag slipper tolka de omöjliga formuleringarna i boken. Kanske lägger upp låten nånstans nån gång så alla kan njuta men tills vidare är det bara tre personer förutom jag som alla varit delaktiga i skapandet.

---

    Idag har varit en trevlig dag. Inte gjort så mycket men var skönt med vila. Har varit o handlat och på kvällen var det scouter. När jag var o handlade hamnade jag bakom en kvinna i rullstol som förmodligen var handikappad till mer än benen och jag blev så glad av att se henne för hon var så glad och pratade friskt med folk. Även om hon halvskrek och det var svårt att tyda så... ja, det var härligt att se. (inte att hon var handikappad, sånt gillar jag minst av alla...)
På scouterna gjorde vi äggtoddy av överblivna ägg från i torsdags och spelade poker, jag har sån jävla otur i det. Fick inga bra händer alls.
    Dagen har varit härlig tills man får ett slag i nyllet på kvällen när föräldrarna hoppar på en med. "Du hjälper aldrig till frivilligt", "Vakna upp", "Du är snart 19, du borde munna göra så mycket mer" etc. Jag blir galen. Jag vet inte varför men jag ser bara inte saker som behöver göras! Ber som mig så ställer jag upp, innan dagen är slut. Det värsta är att om jag gör nåt frivilligt så märker dem det inte. Till exempel så har jag diskat en massa denna veckan men pappa har uppfattat det som att jag gjorde det en gång. Visst, det är en klassiker men ändå, jag blir så störd på det