Yokko

Här sitter jag och försöker hitta göra allt annat än just det jag måste- skriva på mitt fysikarbete. Mitt i processen söker jag på mitt namn, hittar min blogg, gillar min humor och tänker ännu en gång ta tag i bloggandet. Är det någon mening med det då? - ja, tydligen har jag 6 stabila läsare den senaste veckan vilket jag inte kan förstå; men roligt är det.

Så nu ska jag verkligen försöka ta tag i detta. Mest för min skull, såklart. Jag tycker det är så himmla kul att uttrycka livet och världen i mina egna ord (som ofta inte makes much sense at all) så jag borde verkligen använda det medium gud skapade för att göra så!
Nu måste jag dessvärre återgå till att skriva om HCCI (prosit!)- motorn så jag blir av med detta projektet. Allt för att kunna börja på nästa projekt.
Detta kan nog vara den tråkigaste läsperioden i min utbildning.

Morsning fyrvägskorsning!

Nu har jag precis gått igenom min blogg för att försöka leta rätt på ett datum, dock så går det inte att hitta precis utav den anledningen som jag vill hitta det... sug på den du.

I vilket fall: När jag läste igenom massa gammla inlägg, vilket jag alltid tycker är lika kul för jag älskar mitt sätt o skriva, så hittade jag detta inlägget: http://yokko.blogg.se/2010/may/love-to-but-cant.html

Jag tyckte det var så roligt så jag ska försöka göra sådana här små inlägg lite då och då bara så jag faktiskt skriver något annat än Java och kassa tentor hela tiden.

För tillfället leker jag träskmonster pga förkylning och vill bli av med tentorna. Sen drar stabsarbetet igång med den praktiska biten and it's gonna be legend- palla fortsätta på den... Men det kommer bli det!

Nu ska jag leka mer med Algodat för att sen känna mig riktigt ledig o lira League of Legends som jag verkligen fastnat för- jobbigt :(

anywho så är det tentaperiod så jag kommer förmodligen skriva här oftare än jag kommer öppna min kurslitteratur.

Wish me luck!

-DARY!!!!

Oj oj oj vad jag skulle vilja skriva mycket här. Det mesta skulle handla om en sak men tydligen så är det konfidentiellt eller iallafall inte så pass offentligt. Eller ja, inte det mesta men det inte så ohemliga har bidragit att jag åkt till Lund och därmed hittat på spännande saker.

Jag har verkligen under senaste veckan kommit på en massa små saker som jag verkligen viljat skriva om; självklart glömmer jag bort dem hela tiden. Riktigt synd för jag kommer ihåg att de var bra och att jag hade en fräsch ( = inte okej) tolkning på sakerna eller vad de nu kunde vara för något.

Anywho - vi kan ta en liten re-cap av mitt liv och så kanske jag kommer på något kul mendans jag skriver.

• Skola: Jag har en kurs som inte är avklarad, elektronik (tenta och rapport)

• Typ-skola: Jag har fixat ihop ett märke till vår phaddergrupp som jag tror kommer bli bra. Har dessutom jobbat lite med märken till Artist men jag är för tillfället i en DJUP formsvacka när det gäller att skapa så det blir mest till o rita av saker.

• Tarzan: Jag har sprungit en hel del hemma på crosstrainer men känner att jag är ganska kass när jag är ute o springer på riktigt så det ska jag komma igång med ordentligt. Själva styrketräningen går kasst för jag har inte lagt tid på den men nu jävlar ska jag försöka - trist att man är så klen.

• Sushi: Jag gjorde med min brors hjälp en underbar sushibuffé hemma i SBG så för tillfället är min aptit för rå fisk o kladdris mättad.

• Sysselsättning: Jag har idag skrivit upp en lista på saker som jag ska försöka göra under min resterande "lediga" tid av sommaren. Det funkar inte o stiga upp kl tio varje dag o titta på världens bäst/sämsta serie, Xena. Bland sakerna jag ska göra: fotografera, läsa om fotografering, lära mig mer photoshop, TRÄNING och spela gitarr m.fl.

• Fotofronten: Jag ska verkligen komma igång med fotografering och jag hoppas att mitt nya objektiv som väntar på posten i sbg kan sporra mig till att fota massor. Jag tror att genom att utöka zoomen från 55 -> 135 så kan det bli mycket roligare.

• Tjej: Den fronten är spännande! Jag hade ett kort förhållande, om man ens kan kalla det för det, med en tjej som heter Frida men det tog slut på något sätt, ganska strange situation där faktiskt. Efter Frida så kände jag mig inte så ensam särskilt länge och jag vet verkligen inte vad som händer för tillfället, även om jag vet EXAKT vad som händer ;) Översiktligt sett är jag nöjd med det som är just nu.

Nu kommer jag inte på fler punkter men det är skönt att berätta vad man har för sig, hoppas o tror att det blev roligare att läsa (det var roligare att skriva) i punktform.


Just nu sitter jag i Lund o skriver men imorgon åker jag hem till Sölvesborg och återvänder inte till Lund förrän tidigast tionde augusti.
Mellan nu och då händer följande:

• Jobba som personlig assistent
• Uppleva Killebom i Sölvesborg ons-fre
• Segla upp till Göta Kanal (västkust)
• Jobba funktionär på scoutläger o träffa Bruce
• Segla hem från Göta kanal (östkust)
• LUND!

Väl i Lund sen är det TJOCKT!!! Phaddergrupp, Sångarstrid, köpa säng, köpa ljudsystem, tysklandsresa, träffa någon kanske, hjälpa kåren och säkert en massa fler saker som jag glömmer bort nu (och säkert då med - typ plugga elektronik)

Nu ska jag städa, packa så jag kan åka tidigt imorn. Godnatt!

Då kom jag precis hem ifrån Lund. Mormor hämtade mig på stationen och efter en tallrik jordgubbar o glass kom jag hem till Bernalyckan och kunde plocka lite blommor.

Nu har det varit Bröllop i Stockstaden, ifall någon missat det. Precis som många andra såg jag på bröllopet på tv; mer eller mindre. Vad var då bröllopet för mig? - bra tvunderhållning.

Nu har det inte blivit blogg på ett bra tag igen. Jag hatar när det blir såhär. Nu kan jag välja mellan två saker; hoppa rakt in i skrivandet som om inget hade hänt eller skriva en jäkla massa och försöka sätta in er i vad som hänt. Det andra gör att det blir luddiga dagboksinlägg och det är inte kul för någon av oss.

Helt plötsligt har jag gått från att inte ha tid o klia mig till att kunna ligga o spela tvspel i fyra timmar i streck. Fast, jag har det hellre som jag har det nu. Jag tog igår och idag till återhämtning från metodik-tenta-karneval-m.m. Imorgon och dagarna som följer ska jag verkligen försöka aktivera mig och komma igång med allt möjligt.

Äntligen har jag blivit av med tent(ahelvetena)-orna. Matten som jag verkligen satsade på gick riktigt bra. - Med det menas att jag tror jag skrev mellan 5.0-6.0 men egentligen fick jag precis under godkänt och kommer sen spika den på en omtenta. Elektroniken försökte jag plugga in på fyra timmar vilket visade sig skulle vara omöjligt även om jag hängt med sen tidigare för de hade verkligen gjort den svårare. Äsch, en omtenta efter första året (som dessutom knappt någon klarade) är inte så illa pinkat, jag borde pinka oftare.

KARNEVAL!!! meh; den var okej. Visst var det en spännande upplevelse. Jag skippade tåget på lördagen (plugg!) och lyckades försvova mig till söndagen så jag kunde inte gå i det då heller - men jag hade trevligt ändå.
Skillnaden mellan Lundakarnevalen och en festival är väl att en festival innehåller fest och karnevalen alldeles för lite kött. Festivaler - stora artister, många festtält, tivoli och massa mat. Karnevalen däremot har en massa små tält med aktiviteter och shower samt ett par stora nöjen. Jag såg på Revyn och den var fantastiskt bra, verkligen duktigt folk.

Karnevalen hade nog gått bättre hem hos mig och andra om det inte var för: de långa köerna, de höga priserna och några saker till som jag inte kan sätta fingret på.
Lördagen var jag i ett litet tält som visade hur man satte på en kondom rätt (och slängde den) och såg revyn - sen hann jag inte mer. Därmot var söndagen verkligen supertrevlig! Jag försov ju mig, så istället för tåget så satte jag och Mazze oss i iDét efter en mellanlandning hos mamma AL. Efter ett tag hade vi fått de duktiga tentapluggande datoristerna till att ta en (flera) öl med oss och sen anlände ännu fler glada festare.
Vid tiotiden när vi hade fått några öl i oss drog vi ner till karnevalområdet och då hade vi verkligen en aewsome tid! Vi lånade utklädnader, sjöng karyeeokoyeii (inte säker på den stavningen och orkar inte googla), blev piskade och åt sockervadd. Vi lyckades dessutom komma in i ett öltält utan större problem. Senare fick jag en gratis korv av en snäll man i tältet - det var säkert knark i skiten men vadå då, kött!
Natten övergick till morgon med fest hos Matti och sen hos Ridderheim. Det var kul o plugga den dagen sen...

Under min tentavecka fick jag ett telefonsamtal av min bror där han frågade om jag var sugen på att vara stand in-trombone i Eslövs hemvärnsmusikkår till helgen (helgen som precis var alltså). Jag hade aldrig tänkt i de tankarna men vafan det kunde ju vara kul så jag sa ja. Så på torsdagen efter den misslyckade elektroniktentan åkte jag till Eslöv för att prova uniform och säga hej till lite folk. När jag sen kom till Lund var det ännu en lyckad kväll på Raurackhel (även där, stavning?). Nyckelord där var nog kött och öl!
På fredagen sen åkte jag buss från Eslöv till Södertälje för att bo på Scandic där och fick lära mig lite militär-(musik)-excersis. Lördagen bestod sen av massa timmar marschering och stående konserter. Vi spelade på hötorget och marscherade sen på Stockholms gator mot slottet. Efter det var det uppställning på slottsgården inför kungen där vi firade att hemvärnet fyllde år (70 om jag minns rätt). Efter det var det en till lite konsert efter en kort marsch och sen fick mina fossingar och armar vila.
Jag pratade med min bror om hur folk som inte är insatta i militärmusikväsendet inte förstår vilken stor grej detta var. Jag fick vara med på en högvakt++ inför kungen med en av Sveriges bästa amatörmusikkårer; det är bland de största grejer man kan göra som musiker i Sverige! Och jag fick vara med enbart med förtroende om att jag kanske skulle klara det i ryggen. Det är SJUKT stort! Till hösten ska  jag nog börja spela i Eslöv och så kanske jag får vara med om något i sommar med om jag övar lite (hmm, vad händer för stor i sommar ^^)
I vilket fall är jag sjukt glad, stolt och massa mer över att jag följde med för jag har fått nyväckt glädje till mitt instrument, träffat massa kul folk och fått insikt i min brors liv (musiken då) vilket alltid är trevligt.

På onsdag ska vi skriva vår omtenta i metodik. Jag har ingen aning vad som kommer hände eller vad som ska göras men jag ska göra mitt yttersta för att eventuellt kompensera för att jag slapp koda det där jävla garaget! Resten av veckan spenderar jag i Lund och pillar i lägenheten och på mig själv (hmpfh!! :| ). Ska försöka hitta på lite saker med folk nu innan man åker hem för sommaren. Nästa helg har jag möte med sångarstriden så jag tänkte att jag sticker hem efteråt.
Det ska bli riktigt kul att komma hem och träffa folk. Umgås med hela familjen (Johan är med hemma nu), träffa gammla kompisar och förhoppningsvis träffa Frida en massa. Hur planerna för resten ser ut vet jag inte i detalj - jag vet att vi ska segla Göta Kanal och att jag ska vara funktionär på ett scoutläger med Bruce men exakt planering är ju inte min grej, det vet nog alla.

Nu ska jag snart gå o lägga mig. Men först ska jag göra lite research inför ett dokument jag ska skriva. Det ska bli ett formulär som kan bli väldigt kul och som Miriams syster ska få fylla i.
Godnatt folket!

Jag vill så gärna skriva kul blogginlägg om min vardag, roliga personer på stan, folks bröststorlek och konstiga tankar jag har. Men jag har inte tid pga cpmycket plugg och karneval. För övrigt är jag oxe och gillar kräftor, Bee Gee's och har aldrig sprungit på en strand i slow motion (Däremot tog jag Mazze i famnen idag och snurrade runt).

Det kommer mera snart, då ska jag berätta en historia om ifall det var som det såg ut eller som det var så att fodralet gjorde att det såg ut så - om det var som det såg ut ska jag göra ajabaja-enligt-lag-saker

Idag är det min födelsedag! Wo! Jag gör ingen stor grej av det. Det är inget viktigt tal jag fyller men det var riktigt trevligt att vara på hemmaplan och mysa med de allra närmsta. Jag och mamma har förvisso myst sedan torsdags kväll då jag kom "hem".

Och så på något jävla vänster går man från att inte ha något för sig till att vara fullbokad hela veckan. Visst tycker jag det är underbart med folk och saker o göra (mycket bättre än motsatsen). Men jag känner att jag verkligen måste ta itu med plugget. Labbarna har jag lyckats spika allihopa på nåt vis, tror det är Saras kunskaper och min tendens o pilla på saker som fixar det hela. Metodiken börjar reda ut sig och man börjar nästan förstå vad det är. Däremot så gillar jag inte att jag hamnat på efterkälken med matten. Jag har varit med och förstått alla föreläsningar men har nog bara gjort en av övningarna från början till slut = inte bra. Jag hade tänkt lägga alla eftermiddagar denna vecka på att plugga ikapp övningar men helt plötsligt så har man saker hela tiden. Idag blev det film, imorgon utbildning, onsdag en meter öl. Jag tror i alla fall ölen är på onsdagen. Till detta tillkommer eventuellt Lair och ett vårterminsmöte som jag inte har en susning om när det är.

För att inte bli jättetråkig borde man ju ta upp något som inte är en ren dagbok, eller något ur kärleks/sex-livet eller mina åsikter om något eller i alla fall kul saker som händer mig.

Ja, då ska vi se. Kärleksfronten... jag tror de som är på den fronten ligger hemma o sover, tråkigt nog. Eller jag vet inte. Jag vet inte vad som händer - hur, när, vem, varför etc. etc. Oerhört frustrerande och yada yada yada. Man kan ju alltid ha förhoppningar och det har jag såklart, men det skulle vara kul om jag om någon visste vilka de var ><

Åsikter. Jag känner hur en liten man sitter bakom mitt öra och säger: Nej för i helvete, Niklas! Säg ingenting om något, du har fel åsikter på alla punkter. Okej så jag är förbjuden av en liten gubbe bakom örat att prata om religion (För du börjar jag leka cynisk sagofarbror som klankar på hur religion är utdaterad etc.).
Politik? Lägg av! Det enda jag vet om faktisk politik är det som jag lärt mig av folk som pratar om det och de är alla partiska. Så var ska man lära sig om politik och vilket som är bäst. Vad bör jag rösta på och varför? Ska man lyssna på folk i valstugor som prackar sig på en. Folk som står allmänt o diskuterar allt som är dåligt och hur mycket lättare det skulle vara med den lätta läsningen att byta block - tror inget är så enkelt, då hade det varit gjort. Eller ska man gå efter de grupper man hittar på facebook som säger "Bannlys Sverige Demokraterna - de är asså, typ jätterasister *tuggar tuggummi*"? MJA! Det tror jag sällan på. Den enda åsikten jag har är att man inte FÅR vara så jävla PK. PK är nog det dummaste som någonsin uppfunnits i lilla landet lagom! Visst ska man väl eftersträva att inte trampa folk på tårna pga deras läggning, kön, hudfärg, religion etc. etc. men varför ska man INTE få göra det? Jag tycker att stereotyper och fördommar är väldigt intressant. Främst är det nog för att jag själv är en väldigt fördomsfull person som delar in folk i stereotyper (not in a good way), men kommer man förbi det är jag så trevlig så.
Jag skulle kunna prata om mitt sätt att se världen i timtals skulle jag tro. Men det jag skulle vara så PiK (politiskt in-korrekt) att folk skulle bli sura. Överhuvudtaget en sak jag står stolt för är att man inte får vara så pass PK att man inte gör sig förstådd eller uttrycker sina egna åsikter. Mitt favoritexempel är Sverigedemokraterna. Främst för att Jimmy (partiledare) är väl känd i och kommer från Sälvesborg så det är kul o skämta om att jag gillar dem (tror dock inte folk tar skämtet - so what). Jag borde inte skriva någonting om något innan man är påläst, det är så allt mög sprider sig, men jag ska bara nämna lite som inte kräver vidare efterforskning för även om jag kanske har fel i exemplen så tycker jag att jag har rätt och det är min åsikt och i ett land uppbyggd av åsikter för olika saker (politik) så kan ju ingen ha fel, eller?
Nu drar jag Sverigedemokraterna över en tröskel och säger att de är ett rasistiskt parti som vill att Sverige blir precis som Amishfolket och att vi ska odla meloner i alla hundrastplatser (kanke inte korrekt, doesn't matter). I vilket fel är allt de står för så fel (inte nödvändigtvis min åsikt) att det är PiK att tycka om dem för fem öre. Även om de kommer med en åsikt som kanske 80% av Sveriges befolkning faktiskt tycker att: Jo, de har en poäng där; så skulle det vara PiK att hålla med dem. Jag kommer ihåg när jag var hemma med mor o far som inte alls är politiskt intresserade. Vi såg när Maud Olofsson och Jimmy Åkesson satt o små-diskuterade lite rasfrågor (?) i någon morgonsoffa. Där sitter jag o mor o far och faktiskt håller med Jimmy när han säger att det är sjukt att pga invandring i delar av Sverige skall uppdelning av flickor o pojkar vid tidig ålder på badhus. Jag kommer inte ihåg vad Maud sa för att hävda hennes PK'het (förmodligen höll hon också med) men det lär inte varit något bra - då hade jag kommit ihåg det. Sen var det snack om fläsk på skolor o bla bla bla men jag har redan gått ifrån poängen och kommer inte hitta den igen.
Min slutsats som kommer få Sverige på fötter (nej det vet jag att det inte kommer göra för jag är ingen självgod politisk bloggare som vet allting mycket bättre än alla andra, särskilt de vid makten) är som följer:

• Slopa PK. Låt folk snacka skit om varandra. Genom att gömma sig bakom PK-skölden har vi bara kvar gränser mellan folkslag, kön etc. Om det sen kommer ett gäng med folk som kallar ett annat gäng med folk för något nedsättande - let's say svartskallade pungsvettsblattar (PK, I know) ) och det blir bråk. Fine, men tro fan att de ska åka blinkbilen till polisen sen och bli anhållna för överfall, kränkning etc. Kalla det inte hets mot folkgrupp eller sågot som ökar klyftan mellan människor.
• Ta bort alla aktiva åtgärder för att lyfta de som förlorar striden om respekt (luddigt formulerat, jag vet). Exempel - sluta sätta in speciella regler för att kvinnor ska få det bättre i samhället. Samma sak för homusexuella och what not som finns. Hur kan det vara jämställdhet om det finns regler för visst folk (även om det är de som ligger under). Om vi säger att det införs en lag (nu cyklar jag, men allt för exemplets skull) som säger att var tredje person som anställs ska vara en kvinna på poster med civilingejörsutbildning som krav. När jag sen examinerad ingenjör ska söka jobb och det bara finns fyra platser och fem sökande. Två av dessa kvinnor. Vi säger att den första platsen gick till en kvinna för hon var jätteduktig (eller för att hon var den tredje, spela ingen roll) Nu måste den andra kvinnan få en av platserna som är kvar. Om jag inte skulle fått jobb den dagen hade jag blivit skitförbannad. Dels för att jag inte fick jobb förmodligen, men också för att jag inte fick jobb för att jag var sämra än två män och den andra platsen var reserverad för en kvinna (spelar ingen roll hur mycket bättre/sämre än henne jag var). Hade vi istället gått dit fem ingenjörer (säkerligen några av dem kvinnor) och jag inte fått jobbet för att alla andra var bättre än mig så hade jag såklart blivit arg för man vill ju ha jobb. Men jag skulle ändå veta att jag inte fick jobbet för de andra var bättre. Oj va mycket det blev där.
• Uppfostra barnhelvetena! Nu låter jag kanske lite självgod men är det något jag är stolt över så är det min uppfostran. Visst jag kanske är fördomsfull och tycker illa om folk innan jag träffat dem för de är sånna dära. Men jag har respekt för andra (som förtjänar den), har en bra självdistans och är väldigt ödmjuk ( Jag vet hur ironiskt det är att skryta om sig själv och kalla det ödmjuk men det är så!). Jag tror att det är så mycket mer i barnuppfostran än va folk tror. Alla klagar på skolor och umgänge etc. Jag tror ändå att om man gör rätt som förälder så blir barnet en trevlig kar' i slutändan (eller kvinna). Jag skulle lätt om jag gjort lite anorlunda under mellanstadie- -> högstadieperioden hamnat i dåligt umgänge och förmodligen suttit arbetslös hemma hos någon av mina klasskompisar från den tiden och knarkat diverse kul saker. Men jag drogs inte till det och jag vill tro att min mor ligger bakom det.

De som lyckats läsa igenom all ovanstående skit vill jag bara säga tack till. Inte för att jag egentligen bryr mig om mina åsikter kommer ut eller om de följs - men det är alltid kul att bli uppmärksammad. Fast du hade väl inget bättre för dig va. Du väntar antagligen på o se om din något sexuellt anspelade kommentar på någons tjejs (eller killes) facebookuppdatering gjort resultat och du därmed kan jobba dig mot hennes hjärta; eller trosor (jag vet inte vem som läser så jag får skriva till de trevliga och mindre trevliga vänner jag har ;) )

I vilket fall ska jag runda av nu och jag tror inte det är en sekund för tidigt.
Puss puss alla söta gummor. Ha goda drömmar om laktritstroll och magiska grästrimmers så ses vi snart igen.

Nu har jag inte bloggat på skitlänge igen och jag tror inte direkt att detta kommer bli något särskilt kul inlägg. Det beror mest på att jag inte uppfattar mig som en särskilt kul person på sistone. Det kan vara så att jag bara har varit väldigt emo de senaste dagarna eller så men jag märker att jag verkligen inte varit på bra humör. Och innan det så märkte jag också hur farsligt tyst jag har blivit.
Jag vet mycket väl en av anledningarna till att jag är som jag är nu (tror jag i alla fall) och en till borde nog vara att jag har så mycket som händer runt omkring. Jag känner att det börjar bli lite väl mycket. Även om jag inte får ett dugg gjort när jag är ensam hemma själv så känner jag att jag måste vara hemma mycket oftare. Jag kom hem lite småfull igår kväll och skrev ner en lista på saker jag borde och inte borde göra. Vissa (en?) saker var orimmliga, under omständigheterna som råder, andra hade en poäng. Om inte det så skulle de i alla fall vara nyttiga och leva efter; även de(n) omrimliga punkten på listan.

Jag ska i alla fall från o med nu försöka aktivera mig på nya sätt och leva hälsosammare. Dessutom ska jag försöka neutralisera det kryptonit jag funnit. Just det kryptonit som gjort mig till en tråkig, tyst bakgrundsfigur. Jag tror det finns goda möjligheter till att bli av med dess effekter, i alla fall tillfälligt tills en mer permanent lösning visar sig.

Så, där har ni ett väldigt grått blogginlägg från en nu väldigt grå person. Sorgligt men sant. I vilket fall ska jag vara glad imorgon, det är ju alltid bra o vara glad - även om man inte trivs riktigt med det.
usch va emo allt blev nu, bäst o göra lite varm choklad.

Moj moj!

Nu har jag ett ypperligt tillfälle att skriva här. Jag har tjatat om att jag inte har något att göra här hemma på Bernalyckevägen. Inte förräns nu kopplar jag att jag då har tid till att blogga. Sen så betyder det ju också att jag inte har så mycket att berätta, men lite kan jag nog få ihop.

Jag har absolut ingenting o skriva om för jag är för tillfället MR. Deg hemma i Sölvesborg. Jag har inget o göra om dagarna men jag myser med familjen så mycket jag kan. Jag kom bara helt plötsligt på att jag inte bloggat på evigheter och har förmodligen tappat de få läsarna som jag ev. hade fått tillbaka från förra uppehållet.

Illa att jag inte har skrivit på 2 veckor o en dag (blogg.se statistik) men stor anledning till det kan ju vara att jag bara har tentapluggat och inget har hänt. Dessutom gillade jag förra inlägget har jag för mig.
Jag har inget roligt att skriva nu heller men jag måste skriva något för annars kommer mina tänder ta stryk för jag gnisslar dem för mycket i min... ilska?
Som sagt så har jag tentapluggat väldigt mycket och inget hänt så när jag väl inte klarade mer plugg för dagen (samma som de andra) så stack vi ner på stan och åt lite kinesmat. Efter det gick vi (Mirre, Jonas, Carro o Philip (han  kom sen)) till hemmakväll, checka lite filmer innan vi bestämde oss för att se Bröllopsfotografen som Philip redan hade hos sig.
Carro orkade inte för hon var jättetrött, fair enough, så resten gick hem till Philip och satte på filmen. Visst det var en småtrevlig film på sina ställen men det var väldigt mycket moralkakor. Det dumma var att man fick inte kakorna levererade på ett bra sätt utan de liksom smulades över hela filmen.
Fram tills de sista tio minuterna var den ändå helt okej. Sen var det en begravning på slutet och redan där tog det i hjärtat. För er som inte vet det så dog min morfar för inte så länge sen (även när jag kommer upp i tio år sedan kommer det i för sig aldrig bli länge sen). Jag saknar verkligen min morfar mycket och har svårt för saker som påminner om att jag mist honom. Att då se en begravning på film känns då alldeles för nära. Särskilt när det är så likt. Det är en sak i amerikanska filmer när man hissar ner krigshjälten i marken - no problem. Eller när sex närstående personer bär kistan i en likadan engelsk produktion. Men när det är en svensk film där en begravning har så många likheter så blir det svårt att sitta inklämd mellan folk och titta på. Det värsta var att det var så himla likt. Jag tror till o med att det var samma träslag på kistan. Men det som var det värsta av det värsta var fotografiet på kistan. Visst i filmen var det Kjell Bergqvist som gav ett poserat leende men jag kunde bara se bilden utav min morfar. Bilden där morfar står lycklig med familjen, sammlad utanför Valje Herrgård med ett stort leende på läpparna - hans leende. Mitt då kom något som för mig var så hemskt men som jag verkligen inte tror någon annan brydde sig om för en sekund. Det var när Miriam kommer med en kommentar angående fotografiet. Jag kommer inte ihåg vad hon sa exakt för jag vet att jag drog det i huvudet flera gånger under cykelturen hem men det var något om hur illa/tacky/smaklöst (kommer inte ihåg vad det var) det var med ett foto på kistan. Synd att det var uppösning på filmen i kyrkan för jag var tvungen o ta en liten time out på toaletten så jag missade typ slutet (vilket kunde behövts i den filmen).
Jag kan inte inbilla mig att detta var rolig läsning för någon och det var verkligen inte roligt o skriva - men jatg behövde det för egen del. Jag måste sluta vara en sån jävla norrlänning (no offence people) och hålla in känslorna. Ja ja, det har förhoppningsvis gått över tills imorn.
Nu ska jag sova; godnatt

Uschana mej så hemst jag mådde idag. Jag brukar aldrig någonsin känna stress eller ångest inför något. Helt plötsligt blev jag överrumplad när jag idag insåg att jag har massa plugg framför mig. Inte nog med att det är mycket, jag vet verkligen inte hur jag ska kunna tackla det. Det blev ett litet ljus i tunneln när jag o Sara kom på att vi kan ta nästa helg till en massa plugg (speciellt matte för min del). Men jag ska nog försöka att inte stressa upp mig över sånt. Det kommer en tenta hur jag än mår och det enda jag kan göra är att ge mitt yttersta. Se där, nu tänker jag som jag brukar igen ^^

Jag kan på rak arm inte komma på vad som hände igår så jag ska inte göra ett nytt "dagboksinlägg", men jag blev så jävla nästan-fly-förbannad-och-vill-skratta-åt-skiten-men-det-kan-jag-inte-pgs-tunna-väggar  -  ni vet hur det är.
Jag har strängat om min gitarr (Den billiga NETTO-gitarren) och den börjar precis vänja sig vid sina strängar. Självklart ville jag då spela en truddelutt. Dessutom har jag ännu en gång börjat lyssna på Loke som är en underbar trubadur och ville såklart se om man kunde spela en av hans låtar. Men innan jag hade laddat ner adobe reader som noterna krävde så lirade jag lite på "Pinch me" med Barenaked Ladies. Helt plötsligt när jag myssjunger och lixar på gitarren så hör man 4 distinkta knackningar ur väggen 4 dm ifrån mig. Jag blev bara paff o slutade spela men det var så sjukt snopet och jag blev jättearg. Dessutom ville jag bara skratta åt situationen men det kunde jag ju inte för jag kan ju inte bli tillsagd o sen börja skratta; de e strange. i vilket fall så blev det en tyst afton efter det.

Nu tror jag att det är dags att bli sådär underbart kryptisk ännu en gång. Innan har det varit med argblargs, svenska orter m.m men nu är det dags igen. Niklas kärleksliv sett ur en bilists ögon; spännande...

Just nu så kör jag runt o runt i en riktigt stor rondell. Vägen jag kom ifrån finns inte, eller så är det den jag kör på (poetry?). I vilket fall kör jag runt o runt i denna stora rondellen. Det finns ett antal avfarter som alla skiljer sig mycket och lockar på ett eller annat sätt. Så varför tar jag bara inte bara en av dem då? Jo men det finns ju alltid en hake -> flera avfarter, flera hakar.
Riktigt vad ställena avfarterna leder till vet jag inte men stå ut med mig så ska jag nog berätta om dem likt förbannat. Nyss i rondellen fanns det fyra avfarter. Helt plötsligt var det en liten gubbe i svarta kläder o rött skägg som slängde en exploderande torsk på den feta damen som vilade på bergsklippan ovanför en av avfarterna. En lång historia kort; jag tror inte jag vill åka på den avfarten längre. Den lär vara full med fettindränkta stenar. Det ska till en jäkla massa städning för att jag ska ens överväga o åka dit.
Så med bara tre avfarter borde ju saken vara mycket lättare, eller? Ja, jo delvis. Saken är det att rondellen är stor så varje gång man kör förbi en avfart har man "glömt" den föregående och blir jättesugen på att åka in i den nya, men man är inte säker så man kör vidare och så blir det rekursion på det hela (yes, I went there).
Vid detta laget kanske folk börjar bli sugna på att höra om avfarterna, i vilket fall är jag sugen på o berätta om dem så - here we go.

Vi har en avfart som egentligen är ett vägarbete. Man ser en stor skylt vid väggrenen där det står kommer snart. Som spelmänniska vet jag att snart inte betyder snart, men i alla fall. Avfarten leder till en trevlig liten by där jag varit på en underbar weekend en gång och jag vet precis vad jag gillar med den. Däremot är jag inte så hemma i byn så jag vet inte de dåliga sidorna. Sen så såg jag att det var någon som hade klottrat på torgets fontän, något som inte är så trevligt, på ett vykort jag fick. Vem vet vad som blivit av byn medans vägen är avstängd. Av de anledningarna vill jag inte köra runt i rondellen i evigheter, det är ju inte nödvändigtvis värt det. Kanske dyker upp en rastplats någon dag snart.

Vid nästa avfart finns även där en trevlig stad, ganska trevlig i alla fall. Jag har varit på besök ett par gånger och känner till de platserna i stan jag gillar. Vägen till staden är dock avskräckande på flera sätt. Först måste man köra igenom en ganska risig skog som man verkligen inte vill fastna i. Sen är det en öken som måste korsas där det kan bli farsligt tyst, inget kul där inte. Även om man tänker bort den stora turismen i staden, som verkar vara en stor del av stadens inkomst, och de jobbiga passagerna så kvarstår problemet att det är en stor chans att polisen patrullerar vägen fram till staden och blir man tagen där kanske de plockar bort vägen från rondellen. Däremot så tror jag att man bör chansa lite. Även om man inte kommer till staden så blir man av med frestelsen när vägen försvinner; det kanske är bra för mig.

Den tredje vägen har funnits ett bra tag men den har inte kommit upp på min högersida så ofta (konstig rondell, I know). När den väl kommer upp så känner man verkligen att det känns bra och man saktar nästan in lite grann bara så man kan titta på den fina sjön som ligger där (börjar bli enformigt med städer o byar). Det känns på något sätt som om det finns sirener i sjön eller något för jag dras verkligen dit direkt när man kör förbi. Det kanske är för att jag är en vattenmänniska. Egentligen vet jag inte så mycket om sjön men det kanske är en bra sak. Stor känsla o mycket att lära. Dessvärre så är det en liten florist med gula skor som spikat upp ett plakat över avfarten så man inte kommer in. Dessutom verkar det som om blompojken förstärker väggen också. Men vem vet, som det känns nu borde man på något sätt slå sönder plakatet innan det blir för tjockt - jag tycker inte vandalisering i det läget är så farligt.

Nu har jag skrivit ett fint inlägg tycker jag och även om folk tycker mitt liv är tråkigt så tycker i alla fall jag att om jag misslyckas på data så kan jag alltid bli sagofarbror. Blir det för mycket sen får det bli ett år på folkhögskola -> kul musiklärare som drar roliga historier -> rolig känd trubadur -> känd, rik o nöjd.
Vill bara flika in en sak som jag inte kan få in på ett bra sätt. Jag har som sagt börjat lyssna på Loke igen och det är en låt där som det finns en stor möjlighet att jag är i exakt samma situation som (kul mening den där). Att jag är i samma situation som låten vet jag inte om det är bra eller dåligt, inte förräns det händer något i alla fall. Låten heter "Allt du är". För övrigt ska jag lära mig en massa låtar på gitarren med Loke, så mysigt.
Nu blir det hushållsnära tjänster för min del. Godnatt allt kvinnfolk - både med skägg o utan